Vad är konst?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag besökte Sundsvalls museum på måndag kväll. Varför då, undrar ni? Jo, det var invigning av utställningen ”Det här är inte konst”. Denna fras sa vår nuvarande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth en gång om graffittikonstnären NUG´s målning ”Territorial pissings”.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/mittnytt/det-har-ar-inte-konst

Jag undrar vad är då konst. På Wikipedia står följande om ordet, ”är ett begrepp som omfattat en rad olika företeelser, och som definierats mycket olika, vid olika tidpunkter och platser. Det svenska ordet härstammar ifrån forngermanskans kunst vilket härstammar från ”können” och som betyder ”kunnande”.

Är då inte graffitti konst? Jag anser att det är ett hantverk men att penseln är i detta fall sprayburken. Jag anser att ministerns uttalande är en brist på sitt eget kunnande eftersom just ordet konst, kan stå för otroligt mycket. Beror också på vem man frågar men i detta fall, då massmedia nagelfar allt då en offentlig person säger saker om något. Då gäller att tänka efter, hur man säger det, i vilket forum och var man befinner sig.

Som om konsten med starka färger, läckra motiv och uppseende väckande modeller, så spelade Sundsvalls gruppen Supersci på invigningen. Där jag fastnade för deras DJ Observe, som samplade, scratchade och crossfade på ett mycket proffsigt sätt där beaten satt.

http://flyphonic.com/supersci/

Jag tycker att konst står för mycket. Anser att DJ är konst, volleyskott i fotboll är konst, spela schack är konst och skriva texter(musik eller lyrik) är också konst. Listan kan göras hur lång som helst men kom ihåg att det som är ett hantverk i att spraya tags på tavlor, väggar och tunnlar är konst. Och kom ihåg vår minister i just kultur, att graffitti ÄR konst, i vår tid, på vår plats och ett uttryck av ett samhälle som antingen är i kris eller stabil.

Jag tog några bilder från utställningen samt foton på hemresan där några ”tags” dök upp lite varstans. Se bildspel.

Må väl

M

Längtan

Inom sig själv
Växer en inre röst
Allt är vunnet
Och ibland förlorat
Det gäller att vänta
Håll ut
Få tag i tråden
Sno en knut och stanna upp
Se mot horisonten
Känna lusten, viljan å hoppet
Av längtan
Linjen i min hand
Är som bäck som
Längtar efter
Trånar, suktar å vrålar
Efter just det, längtan
Solens sista strålar når min bäck som leder mot en borste av trådar med ett skaft av plast

Må väl

M

Gatufesten 2012, glömde en sak!

Läste Sundsvalls tidnings bilaga om årets happening i Norrlands huvudstad(enligt vissa), att det blir inga dansband till festen kring torget. De brukar vara hänvisade till Dalton tälet, på liten fyrkant men inte i år. De som skall dansa sina lurviga där, skall göra sina turer eller ”gnussa” på en yta stor som ett vanligt vardagsrum. Underlaget är under all kritik, bräder med smala mellanrum, som gör det omöjligt att dansa eftersom det gör att stegen fastnar det snäva plankorna. Här skall alltså många dansanta par knuffas, kliva varandra på hälarna, få en arm i nyllet och blir allmänt upprörd på det myller av glada homo sapiens, som bara vill ägna sin tid till styrdans/bugg eller som det också heter, foxtrot.

Jag har ett tips till Gatufesten ledning, till nästa år 2013. Varför inte göra hela torget till en enda stor dansbana, för en kväll. På scen, står den danska trion(numera), Michael Learns To Rock(MLTR), för musiken. Jag anser att det kommer att fylla fyrkanten till bredden och hela stengolvet kommer att gunga underbart i takt med musiken. Och för den delen återgå till ett ”dansbandstält”! Utanför Mc Donalds på Storgatan finns det plats, som för tillfället är tomt, enligt kartan över Gatufesten.

Så lyssna på Spotify eller se videon (mer på youtube) så förstår ni varför tanken är inte så tokig!

Må väl

M

Drömhouse

Jag sitter och ser på ”Summerburst 2012” på SVT Play, dagen efter, då hela Stockholms Stolthets arena gungar under toner av kända DJ´s från när och fjärran.

En av aktörerna, är Prinz Adrian Johannes Hynne, mer känd som Adrian Lux. Han kallar sitt sound för ”drömhouse”, och när jag även hör att herr Lux, vars pappa heter Roger Hynne, fd sångare i punkbandet ”Massmedia” från Sundsvall, så slår mig tanken, att…………………..

http://dagbladet.se/kulturnoje/nyheter/1.1327394-halla-dar-adrian-lux

Drömhouse, det blir mig så här. Adrian tar kontakt med sin pappa, som vill att hans förra band, Massmedia skall återförenas. ”Houset” kan tänkas vara, säg Sundsvalls Sporthall. På ena kortsidan av i det ovala taket vid Selångersån, så står herr Lux och på andra scenen, mittemot står Massmedia. Dessa två musikstilar möter varandra, bygger broar och förenas till ett stort euforiskt ”Drömhouse”. Publiken blir i extas, när en punkgitarrsolo möter syntbeatet tunga basgång och ljuv musik uppstår.

I nästa akt, kan dansband möta en DJ, låt oss säga Dada Life. I min dröm så möter danbandet från Ystad, Perikles, och även här uppstår något unikt, spännande och nytänkande inom muiskhistorien.

Och varför inte hiphop, inom samma rum, kväll och natt. Petter, Timbaktu eller varför inte Sundsvalls hopp, Mange Hellberg. Möten uppstår, tankar byts och vi förenar musik till enda ”Drömhouse”!

Vad säger ni, gott folk! Jag tror på denna idé, till hundra procent. 24 000 personer från Stadion, igår kväll, kan inte ha fel, utan slå ihop drömmen av techno, till ett ”Drömhouse” i Sundsvall. Snart!

Må väl

M

 

Om kroppskontroll vill infinna sig en dag som denna klockan 10.36, molnen tynger himlen. Stå på startlinjen, pulsen höjs och hornen i pannan växer ut. Du ser din värsta motståndare på startlinjen. Han blick flackar oroligt omkring. Du känner dig stark. Startmannen väser fram på edra platser, lyfter startpistolen och ditt hjärta slår dubbelvolt. Skottet brinner av och du känner vinden mot huden och du dina ben möter marken med en känsla av att du springer på moln.

Må väl

M

Minne

image

Året 1985, då en landsfader, ”sannolikhetsfadern” och CajsaStinas far avlider inom loppet av ett halvår. Men mannen som firar 10 år som artist/författare och poet, har klivit på tåget som ”frustrar på i sorg och passion, bara ett är säkert: tågets slutstation”. Det var den 24 juni i Gävle Folkets Park, som jag första gång upplevde denna man! Vilken energi, inlevelse och viljan han framförde sina sånger i nästan 10800 sekunder! Så han gav mig ett nytt liv inom musiken som han fortfarande ger mig samma känsla som då med texter som en film, ord som skälver i högtalarna och toner som fastnar i mitt huvud. Nu ser jag tåget komma i horisonten med ny musik, nya ord och samma energi. Så till hösten står jag på perrongen och tar emot det med öppna armar! Må väl M