Mannen ovan är Samuel Beckett, irländsk och även fransman. Föddes på Irland 1906 och avled i Paris 1989. Han mest kända teaterverk är, ”I väntan på Godot” som hade premiär 1953 i Paris. Den handlar om Vladimir och Estragon som sitter och väntar på en man vid namn Godot. 1969 fick han Nobelpriset i litteratur.
I Carl Magnus Juliusson, kandidatuppsats ”PAPEGOJOR OCH SPEL: EN ANALYS AV MONOLOGEN OCH DIALOGEN I SAMUEL BECKETTS I VÄNTAN PÅ GODOT OCH SLUTSPEL i Litteraturvetenskap från Linköpings universitet, 2009, beskriver han följande:
”människans väntan på en Gud som inte kommer eller vill tillskriva den mer psykologiska, filosofiska eller existentiella betydelser så är det i alla fall ett drama som behandlar människans situation och dess relation till väntan och tid. Hur ångestfullt det kan vara att vänta i ovisshet vare sig det gäller Gud, döden eller bara på förändring i en värld där tid inte tycks existera”. och slutsatsen är att bägge ”karaktärerna missförstod vad den andre sade – vad orden betydde och vad de åsyftade”, enligt Juliusson.
http://liu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:356005
Med detta som bakgrund, så kan du och jag börja fundera på vad egentligen vi väntar på, ibland. Detta beror på vem man frågar men skall man dra allt över en kam så väntar vi alltid på något.
Många barn/elever har väntat länge nu, och har nu sommarlov. Andra elever väntar eller har förhoppning på en blivande student eller ny gymnasieutbildning. Vi vuxna har en stor förväntan på semester, varje år. Till vardags så väntar i på hissar, SMS, tandläkarbesök, bankomatkön, twitterinlägg, bilkö, EM-match, mail, midsommar, Gatufest, facebookuppdatering, fotbollscup och när nästa TV-serie skall börja. Alltså mycket av vår vakna tid går åt till att VÄNTA på något som väcker en lust eller obehag, beroende på var i livet som personen befinner sig i.
http://www.mirror.co.uk/news/uk-news/fascinating-facts-about-how-we-spend-the-days-410973
Länken ovan finner du vad tidningen Mirror kommit fram till vad vi människor väntar på i genomsnitt. Det roliga eller mindre bra, är att vi väntar cirka 60 timmar av vårt liv på skvalmusik innan vi kommer fram till ett callcenter.
Medans du sitter i bilen och väntar på grönt ljus, titta dig omkring och se vad andra människor gör just nu. En person petar sig i näsan, en annan pratar i mobil eller så stirrar han/hin bara rakt fram. Står du kön på ICA, betrakta vad personen bakom eller framför gör eller väntar du på bussen, så börjar jag fundera på varför det är så tyst där. Vad skulle hända om jag gjorde något helt annat, såsom byta om till träningskläder i busskuren, hur skulle folk reagera? Test det eller något annat, så kanske väntan inte blir så långtråkig.
Må väl
M